Jag har tänkt på en sak. 
   Våren är verkligen som en förrätt. Det vill säga om högsommaren skulle vara varmrätt och sen-
sommaren efterrätt. Tänk efter nu då. Jag menar, det är ju exakt som när man får en första försmak efter att ha trånat och hungrat i en evighet. Föreställ dig att du är riktigt jävla aphungrig och sedan får ta de första tuggorna av en sjukt god förrätt. Hungern som legat och gnott gör att du sedan slänger i dig allt du kan komma åt. Lyckotankarna på att du bara är inne på den första tredjedelen. Det skapar begär. Får dig att vilja ha mermermer.
   Efter en lång, kall, snöig vinter är de flesta av oss riktigt hungriga på varmare tider. Så fort en solstråle når våra näsor överdriver vi gärna och byter dunjackor och mössor med skinnjackor och solglasögon. Vi skriver facebook-statusar om hur "otroligt soligt" det varit under dagen och huruvida våren har kommit fastän det fortfarande är mitten på ett egentligen, rätt kyligt februari. Sedan lyckotankarna att vi har både hög- och sensommar framför oss gör att ett rus sprids i våra kroppar. Vi kan knappt bärga oss. Smått galna. Som kor på betessläpp.