weheartit.com

Har inte kunnat sluta tänka på ett par ögon jag mötte igår. Inte heller på det bruna håret, stickade tröjan eller de perfekt upprullade jeansen. Växlade endast ett fåtal ord på den blåa bussen där vi satt alla tre. Av nervositet strök du händerna på utsidan av låren upp och ner, ner och upp. Jag fångades av leendet, innerligheten och solen som reflekterades i ditt ansikte. Kanske var det just stundens vårljus, kanske var det kungsträdgårdens ljumma vindar, kanske är jag bara ett weirdo som inte har alla skruvar på plats.


Lär ta bort dett inlägget inom ett visst antal timmar.
Skäms på mig.