vägskälen som inte är rätt väg för själen

Att avsluta det sista kapitlet, stänga igen sidorna och ställa tillbaka boken på platsen den en gång hade. Att låta den återgå till en bland femtio andra färdiglästa och bara ha minnet kvar. Att inse att man aldrig kommer öppna boken igen för att man vet att man inte kan. Att veta att ingenting kommer bli som den första gången man läste den. Att förstå att spänningen redan är upplevd. Att vara medveten om att det redan är försent.

Just det, är som att hälla citronsaft i brännsår.


Jag har provat.

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0